Hemma i Göteborg igen, laddad för att hoppa in i ett nytt projekt!

Igår kom jag hem från Stockholm, och jag måste säga att jag faktiskt blev nöjd med provsjungningen! Rösten var i bra form, och jag hade tillräcklig koll på nerverna för att kunna prestera så att jag jag hade fokus och var närvarande.

Och igår när jag satt på tåget fick jag ett samtal från min gamla skola, det är en flicka som har blivit sjuk i en barn-opera produktion som har premiär om 3 veckor och de undrade om jag kunde tänka mig att hoppa in. Snabbt hem för att lämna mina grejer och sedan till skolan för att lyssna på musiken och se på noterna. Det är en opera av Ravel som heter ”Barnet och leksakerna”  (den franska titeln är ”L’enfant et les sortilèges”) och det känns som ett väldigt roligt projekt, så jag sa ja! Jag ska spela barnet och det är fokus just på det sceniska, det är inte lika mycket att sjunga. Det här ska bli väldigt kul även om jag vet att det kommer att vara otroligt intensivt nu i 3 veckor framöver. Men jag har längtat efter en sådan här produktion så jag är väldigt taggad 🙂 Premiär den 14 feb!

Bjuder på en bild av Per Buhre

Jublande publik som önskade extranummer med stamp och klapp!!

Ombytt till set två!

Wow, det var roligt igår! För det första att få sjunga och jobba med så många andra proffsiga och roliga artister men också att se hur publiken tog oss till sig och gav respons. Efter första set kändes det fortfarande lite stelt men inför andra så hade det släppt och vi var alla mer avslappnade, jag sjöng Habaneran och det var inga problem att flörta med männen i alla fall 😉

Jag hoppas att den här konstellationen fortsätter att uppträda tillsammans, mycket är ju tack vare Gunilla Gårdfeldt som är den sammanhållande länken, hon styr dessutom upp rep och skickar information, vilket behövs när vi är 10 personer. Det bästa är ju att det är så blandat, jag älskar att få vara en del av andra musikstilar också!

Idag gäller det att ladda om inför konserten på tisdag i Annedalskyrkan. Jag och Bo Urban repade förra veckan och jag ser framförallt fram mot sista sången på programmet, det är en sång ur operetten Grevinnan Maritza och den är bara hur skön som helst, zigenarrytm och mycket rubaton. Det gillar jag!

Uppladdning med fika

David Krafft alias Vaktmästaren

Förberedelser inför första set på Varbergs fästning

Kungligt kul!

Det gick så fort! Plötsligt var det bara över och jag frågade mig själv vad som hände!! Precis innan min entré som ”DIVA” slog mitt hjärta tämligen hårt i bröstet och 25 minuter senare fick vi ta kort med prinsessan och prinsen. Men det var kul, det minns jag i alla fall, och att min klänning fastnade i skorna så att mitt fokus en stund handlade mest om att le på ett lika proffsigt sätt som Victoria och trassla mig loss alldeles obemärkt mitt i det romantiska italienska smet som jag sjöng :0

Vårt gäng som bestod av mig, Per Buhre, Harald Nilsson, Anna-Sara Åberg, Michele Collins och Magnus Ricklund, lyckades leverera något alldeles unikt enligt mig. En blandning av opera, amerikansk hemmafru med en tekanna på huvudet som dessutom steppar, musikal, Elvis, Whitney Houston i barock version och manlig falsett sång! Ahhh, så roligt för alla inblandande! Nu blir det mycket utropstecken men det känns lite så just nu. !!!!! .

Här kommer några bilder.

Släppa kontrollen, ha kul!

Jag vill börja dagens inlägg med en stor smiley 🙂

Vad innebär det att känna glädje inför olika saker? Hur påverkar det oss? Kan det hjälpa mig att må bättre, ha roligare, sjunga bättre?

Ja, jag tror det. Förra veckan var mitt ledord att helt enkelt ha kul, att våga släppa kontrollen, lita på att det arbete jag redan lagt ner är tillräckligt och istället njuta av allt: min röst, musiken, kraften, samspelet, interaktionen med andra OCH misstagen.

Ja, och vad hände då? Jag hade kul, kände mig glad, öppen, spontan och allmänt i bra form. Återhämtningen gick fortare och jag tyckte det var ännu roligare att sjunga på söndagen, kände mig mer energisk och rösten var i super form.

Att det kan vara så enkelt men samtidig så svårt.

Det var verkligen en lyckad helg, det bästa med att samarbeta med andra så duktiga musiker är att det finns väldigt mycket utrymme för improvisation och spontanitet. Barnen gav själva upphov till nya saker vi inte tänkt på och de saker vi redan planerat utvecklades och förändrades. En av de bästa sakerna tyckte jag ändå var breven som de fick skriva (kanske ska erkänna att jag snodde denna utmärkta idé från barnteatern Blaffas ”Kär och Galen” !) men att det också utvecklades och blev något annat än det vi tänkt från början.

 

Just nu sitter jag och förbereder mig inför en period av sånglektioner som börjar idag. Min sångpedagog Dale Fundling är här i 2 veckor och det är alltid väldigt intensivt när vi ses. Det är lite nervöst första lektionen, men det ska bli så skönt att få jobba med honom igen, han känner min röst väl och efter varje period märker jag att vissa saker har fallit på plats som vi jobbat med förra gången och att rösten växer ett snäpp för varje gång. Denna gång tror jag att det kommer vara mycket fokus på att projicera rösten, att vara precis så öppen och förankrad som jag är nu men ge rösten en extra skjuts ut, framåt, uppåt! Precis som mig själv 😉

Invigning på Sjöfartsmuséet!

Idag gick min barndomsdröm i uppfyllelse, här kommer beviset:

En något sliten men glad sjöjungfru som har sjungit bland vågorna för barn med tindrande ögon.

Vi är ett gäng musiker bestående av Harald Nilsson, Per Buhre, Katarina Karlsson och David Löfberg som genom Gunilla Gårdfeldt har samlat våra olika egenskaper och fått ihop en riktigt kul blandning av mini föreställningar. Idag bjöds det bl.a på Fiskpinnekör och Titanic dikt.

Lite ovant att sjunga så direkt till barnen men kul och nyttigt. De fick i uppgift av mig att hjälpa till att skriva kärleksbrev och de blev sedan framförda av den sjungande undervattens brevbäraren Harald 😉 Barnen blev alldeles till sig av glädje!

Imorgon fortsätter vi på samma sätt och alla är välkomna, stora som små mellan kl 12.15 till 15.30.