Film och ljud inspelning för IKEA!

Ja, ibland blir man förvånad när telefonen ringer 🙂 Idag ska jag iväg till en studio för att spela in ljudet till en film som ska produceras för IKEA. Själva filminspelningen är på tisdag och det ska bli riktigt roligt att bli sminkad och uppklädd till en operadiva av klass!

Nu har repetitionerna på operan dragit igång och jag försöker hinna med så mycket jag kan, Papagena har ju inte så mycket speltid men jag passar på att lära mig musiken även till Pamina nu när jag ändå är där och har möjlighet att lyssna in mig. Det känns väldigt roligt att få vara på operan och jag blir lika glad varje gång jag drar mitt passerkort i dörren 🙂 Jag tänkte på det igår, att för över 10 år sedan gick jag i korridorerna och drömde om hur det skulle vara att få sjunga på den stora scenen, och nu i vår så kanske det händer….

Öva, öva, öva, öva

Nu är jag inne i en period där fokus är på övning. Kanske ni förstår utifrån rubriken 😉

Det är faktiskt roligare än vad det låter som. Det skönt att få prova sig fram och testa nya saker för att se hur det fungerar och jag har tid att lära mig nytt material i lugn och ro. Häromdagen bestämde jag mig för att helt enkelt börja studera in några roller på egen hand, på så sätt har jag mycket bättre förutsättningar när jag väl ska börja sjunga dom på riktigt, det är också bra att kunna bedöma huruvida dom passar mig eller inte. Jag fokuserar på Pamina, Lauretta och Mimi. Lauretta är ju en ganska liten roll men hon har den enda arian i hela operan! Och inte vilken aria som helst, ”O mio babbino caro” måste ju vara en av de mest sjungna och spelade de sista 100 åren!

Jag har fortsatt att jobba med Traviata och den är så kul att sjunga! Jag hade alltid trott att den på grund av den höga tessituran skulle kännas jobbig, men det är tvärtom, det känns bara bättre och bättre och jag märker att andra sånger påverkas positivt eftersom jag inte lägger lika mycket vikt vid en höjdton. Har man redan sjungit typ 20 höga C och Db så känns det inte så högt med ett ensamt H 🙂

Jag har nu börjat med mina utskick till agenter och det är spännande att se hur det faller ut. Jag har fått 2 svar än så länge, ett negativt och ett positivt då jag får komma på provsjungning. Jag ska snart jobba med min sångpedagog igen och då ska jag bestämma mig för vad jag ska sjunga, jag har nu 2 nya Verdi arior, La Traviata och Il Corsaro som jag inte vet om dom är redo för uppsjungning ännu.

Nu när jag har suttit och letat upp agenter i Tyskland inser jag att dom är väldigt många och efter tips från en kollega, Solgerd Isalv (  http://solgerd.com/pages/blog ) så delar jag upp dom i städer. Och jag tänkte börja med Berlin!

Nu är hösten nästan här, det märks på luften som blir kyligare och att träden börjat släppa på löven. Jag tycker om den här tiden på året, jag njuter verkligen när träden börjar skifta färg och luften blir så där krispig och frisk, jag längtar redan till när jag kan ta långa promenader i Slottskogen…

Idag fyller min underbara man år och det ska firas ikväll med restaurangbesök och kanske lite salsa dans på maten 😉

Hemma igen, nöjd och glad!

Puh, det gick ju bra! Jag var lite nervös igår kväll och jag kände av en del saker i halsen…ibland vet jag inte om det är inbillning eftersom det alltid känns lite svullet innan jag ska sjunga på något som är viktigt för mig, eller om det faktiskt var något. Det som har stört mig en del sista veckan är att jag blir väldigt slemmig i halsen, och det värsta är att det inte försvinnner, oftast brukar det försvinna efter en liten stund men nu pluppar det bara upp mer och mer och det är oerhört frustrerande och störande. Framförallt så låter det fult och förstör vackra toner! Men men, det jag är glad för är att jag i vilket fall som helst tog mig god tid att sjunga upp för att vara i så god form som möjligt till uppsjungningen, laddade mycket hela dagen igår och idag så tänkte jag bara på att jag skulle sjunga precis som vanligt och att det fick bära eller brista! För mig är det lite nytt, att acceptera att jag kanske inte skulle vara i topp form men att det duger i vilket fall. Skön känsla.

Och ja, det gick ju bra ändå! :=)

I första sången så tänkte jag bara på att leva mig in i texten och att sjunga ut. Jag blev så glad efteråt eftersom jag lyckades bättre än på länge….och så tänkte jag ” Gött nu har jag det här inspelat…” trodde jag, hade så klart glömt att trycka på REC….

Den andra sången blev Ilia och den gick väl hyfsat, slemmklumparna störde lite men jag sjöng och försökte att inte hänga upp mig vid det. 

Sen kom Pamina, en aria jag har blandade känslor till. På något sätt försökte jag att bara koppla bort rädslan, att ”jaja, nu är det för sent att dra sig ur, öppna munnen och sjung, tänk inte!!!” Vissa saker blev bra, några jätte bra och några ganska dåliga…Men det bästa var att jag hela tiden jobbade för att fortsätta sjunga och ge energi, att oavsett hur tonen innan hade klingat jobba för att nästa skulle bli så optimal som möjligt. Och jag skämdes inte för det som inte gick så bra, världen gick inte under heller 😉

Jag fick fin feedback av Tobias Rinborg och Mats Liljefors, som dessutom hade fixat med lokal. Nu vet jag vad jag ska jobba på inför audition i Hamburg och jag känner mig säkrare inför uppgiften att ställa mig framför juryn.

Efter uppsjungningen var jag redigt hungrig, insåg att jag inte hade ätit sen frukost kl. 9 och då var kl. 15.30. Det är rätt märkligt hur kroppen kopplar bort hungerkänslorna när adrenalinet sätter in. Jag upplevde hungern först 30 min efter att vi var klara. Märkligt.