Si je t’aime…prends garde à toi!

Hupp, nu var en till audition avklarad! Skönt att det äntligen börjar kännas roligt och något som jag ser fram emot att göra. Det var en viktig erfarenhet som jag gjorde i Berlin, ska försöka att komma ihåg den positiva känslan inför varje ny utmaning. I går var det i alla fall en något mer informell audition och jag passade på att sjunga Habaneran, i E-moll!! Jag är ju ändå sopran 🙂

För övrigt håller jag på att göra inspelningar och på tisdag är det take two, blir jag nöjd så lägger jag upp det på bloggen och då får ni kära läsare gärna tycka till.

På söndag den 10 april sjunger jag kl. 11 i Masthuggskyrkan,  det blir 4 sånger och bl.a en lite modernare sång av en amerikansk kompositör med blues känsla. Det är första gången jag sjunger i Masthugget och det ser jag fram emot, det är så nära hem dessutom!

Vilken underbar kväll!

Åh, vad roligt det var! Jag är så glad att jag fick tillfälle att vara med på Närradiogalan på Valand som anordnades för första gången. Det var ett oerhört fint initiativ som togs av Radiotorget och kanske framförallt Reza Rahimi som var den som samordnade alltihop.

Det var folk från olika närradio stationer och kultur-institutioner närvarande och det hölls tal av b.la Hasse Andersson från P4, som dessutom bjöd in mig till sitt program för en intervju i vår!

Under själva middagen var vi uppe i festvåningen, en riktigt bra lokal att sjunga i och som dessutom hade en flygel, vilket både jag och Viktor Stener, (denna underbara begåvade söta pianist som ställde upp på kort varsel) blev glatt överraskade av!

Sångerna gick fint och jag hade kul, kanske framförallt under ”Meine lippen” , då jag tog mig friheten att ge min väninna en smällkyss på kinden och dansade fram till det höga H-t i slutet 😉

Efter middagen gick vi ner till själva nattklubben Valand och efter en del underhållning från komikerna Melody Farshin och Behrad Rouzbeh blev det dags för mig och Viktor att inta scenen. Vi framförde ”Habaneran” och jag har sällan haft så kul när jag sjungit den. Tänk er en stor lokal, full med folk, de flesta med invandrar bakgrund, allt från ungdomar till mormödrar, som svänger med och diggar ”Habaneran”. Fint.

Något som jag velat ända sedan jag började sjunga opera är att nå en publik utanför den som vanligtvis lyssnar på klassisk musik. Med min iranska bakgrund vet jag att opera inte direkt är något familje nöje (bland iranier), de flesta vet inte ens vad det är för något, möjligtvis att de känner till Pavarotti. En kväll som igår bevisade för mig att opera kan nå alla typer av människor, att kraften i musiken och känslan i sången väcker gensvar hos den som lyssnar. Jag blev så glad när en flicka började prata med mig på i slutet av kvällen och berättade att hon aldrig hade hört opera tidigare, men att hon nu gärna ville gå på konsert eller föreställning. Då visste jag att min kväll var lyckad!