Gnistrande snö och roliga jobb med GRACE, Filmfestivalen och kubansk salsa!

Nu är jag hemma igen efter 4 månader i Malmö, det har varit en fantastiskt rolig period jobbmässigt, utvecklande, utmanande och glädjefylld och jag är glad att jag har varit med om detta men nu är det gott att få spendera mer tid med min familj. Jag hoppas att jag får komma tillbaka till Malmö igen och vem vet vad som väntar i framtiden…Jag vill passa på att tacka alla Tusen och en nattare, vi har haft roligt, både på och bakom scen!

För övrigt så är det några spännande jobb som kommer upp i slutet på januari, en spelning med GRACE på en institutionsdag på SU, invigning av filmfestivalen i Göteborg och så en liten insats på Afrokubansk salsafestival på Kåren. Rolando Lara, slagverkare, som har hand om orkestern ”El Rey Shango Superior”  har jag samarbetat med tidigare i en Nowruz konsert och det är alltid roligt att lära sig något nytt, det blir första gången som jag sjunger en bolero på spanska, så kul!

Wiktor Sundqvist a.k.a Prins Ahmed!

Wiktor Sundqvist a.k.a Prins Ahmed!

12575896_10153482714057144_496896203_n

 

”Regnbågens sång” vilken viktig film!

Regnbågens sång

Förra lördagen var det alltså premiär för filmen ”Regnbågens sång” regisserad av Nasrin Pakkho. Det är en typ av dokumentär film på ca 60 min som berättar om 5 äldre HBTQ personers upplevelse av att leva i Sverige under en tid då homosexualitet ansågs som fruktansvärt skamligt och tabubelagt. Det var en oerhört speciell känsla att sitta där i salongen och höra sin egen röst ackompanjera dessa människors livsöden och känslor, och samtidigt en enorm glädje och stolthet över att kunna bidra med något i denna viktiga fråga. Jag blev väldigt berörd av filmen som fick mig att både skratta och gråta! Här kan man se ett inslag om filmen:

http://www.tv4play.se/program/nyheterna-g%C3%B6teborg?video_id=2529666

och här är ett utdrag från GP 24 januari 2014

KRÖNIKAN : Maria Domellöf Wik (031-62 41 48 maria.domellof@gp.se)

”I drygt tio dagar erbjuds festival publiken närmare 500 filmer från 84 länder. Här ges möjlighet att upptäcka nya världar: både inre och yttre. Som i den animerade japanska filmpärlan, Patema upp och ner, där perspektivet stundtals är hisnande tills du vacklar ut ur salongen. Självbilder och identitets skapande är ett annat märkbart tema.
Nasrin Pakkho, skådespelerska och dokumentärfilmare från Iran bosatt i Göteborg, tillhör de mest engagerade personer jag träffat. Nu har hon en längre tid ägnat sig åt rent pionjärarbete: sökt upp och intervjuat HBTQ-seniorer i 70-årsåldern och uppåt. Arbetet sammanfattas i filmen Regnbågens sång med premiär på Folkteatern imorgon. En unik skildring av HBTQ-rörelsens framväxt och ett stycke dold svensk historia. En prequel till Jonas Gardells känsloladdade tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar. I Regnbågens sång beskriver fem seniorer intima, starkt personliga upplevelser i en tid då homosexualitet nyss slutat betraktas som olagligt, men ännu klassades som psykisk sjukdom. Kopplingen är stark till festivalens poetiska öppningsfilm på Draken, Nånting måste gå sönder. Även den kretsar kring sexualitet och identitet, medan vi kommer unge transpersonen Sebastian nära….”

För dom som missat filmen kommer det en chans till på fredag då den visas gratis på biografen Draken, det hålls även föredrag samt bjuds på underhållning av mig och pianisten Lowe Pettersson! Det enda som behövs är anmälan. Se denna länk:

inbjudan regnbågens sång

Nu har jag lämnat Malmö och ”Tusen och en natt”…och så filmpremiär av ”Regnbågens sång”!

Så var vi hemma igen i Göteborg och jag kan inte riktigt förstå att det hela är över…att det jag förberett mig för både fysiskt och mentalt nu faktiskt har hänt och är en del av mina erfarenheter. Jag behöver nog några dagar till för att smälta och bearbeta det hela, men den största känslan just nu är faktiskt glädje och stolthet. Det var en mycket positiv upplevelse att få vara med om detta och alla runtomkring bidrog till att stämningen och arbetsglädjen hölls uppe, även när det började närma sig premiär. Jag är nöjd med min egen insats, fastän det såklart fanns saker som jag ville utveckla och förbättra även på sista föreställningen…

Jag kommer sakna alla fina kollegor och även Malmö Opera, det har varit ett nöje! TACK!

Nu på lördag ska jag på filmpremiär, jag medverkar som sångerska i en film av Nasrin Pakkho ”Regnbågens sång” och den har sin premiär på Göteborgs internationella filmfestival. Väldigt spännande då jag själv inte sett slutresultatet 🙂 Den handlar om äldre HBTQ personer i Sverige och det känns väldigt bra att få vara med om att lyfta fram deras situation i dagens samhälle.  Jag sjunger en gammal italiensk sång ”Caro mio ben” men med en ny engelsk text som handlar om att följa sin egen vilja och tro på det som är riktigt för en själv, även om det inte alltid varit så lätt. Filmen visas den 25 jan kl. 17.30 på Folkteatern i Göteborg.

http://filmweb01.filmfestival.org/filmfestival/info/sv/festivalprogram/programentry?filmId=184004

En sista guldbrynsbild!

En sista guldbrynsbild!

Så hör kände vi oss båda två i bilen på väg bort från Malmö....

Så här kände vi oss båda två i bilen på väg bort från Malmö….