Idag sjöng jag på en begravning. Jag hade lyckan att få sjunga tillsammans med en stråkkvartett och det var härligt att musicera tillsammans. Jag fick reda på det i tisdags och jag kunde inte en av sångerna, Lacrimosa av Mozart men tack vare internet kunde jag ladda ner både noter och musik som jag hade med mig till stockholm. Det var verkligen kul att få sjunga med kvartetten och jag hoppas att det kommer fler tillfällen.
Igår var en jobbig dag eftersom jag fortfarande kände av min hals och inte kunde öva. Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra när det blir så här. Jag tror att det bästa bara är att kapitulera inför det faktum att rösten helt enkelt inte vill samarbeta, sen av vilken anledning kanske inte spelar lika stor roll. Mitt problem är att jag börjar analysera allt jag har gjort och tänkt som eventuellt kan ha lett till att jag är dålig i halsen. Jag har ju haft problem med en del slembildning och igår tror jag att jag provade alla huskurer som finns: ångning, ingefära, honung, whiskey och slemlösande brustabletter från apoteket. Det hjälpte lite grann, idag var det inte lika kletigt i halsen men fortfarande trögt att sjunga.
Jag inser att jag är lite trött, inte bara i halsen men även hjärnan och kroppen verkar vilja ta paus. Imorgon bitti har jag tyska prov och jag känner att jag inte har lagt tillräckligt mycket tid på att studera, egentligen borde jag nog göra det istället för att sitta här och skriva men jag orkar helt enkelt inte koncentrera mig på verb och ackusativ just nu. Jag har funderat en del idag över fenomenet att jag inte är lika mån om att jag måste vara “bäst”. Jag vet att jag imorgon kommer att ha en del ångest när jag sitter i provsalen men jag försöker samtidigt tänka att det viktigaste inte är att jag får VG men blir godkänd. Detta är ganska nytt för mig, jag har alltid varit oerhört mån om att få så bra betyg som möjligt, på gymnasiet skippade jag hellre ett prov om jag inte var säker på att jag skulle få MVG. Nu funderar jag på vad som skulle hända om jag får underkänt imorgon. Hur skulle det kännas? Kommer jag att skämmas och inte vilja visa mig i klassrummet igen?
Idag var en seger på det sättet att jag i morse verkligen fokuserade på att skapa så bra förutsättningar för min sång som möjligt, jag visste hur jag skulle ladda mentalt, jag gick upp i god tid och jag värmde upp i lugn och ro. Jag lät det vara som det var och i bakhuvudet fanns det en röst som sa att det skulle gå bra när det väl var dags. Det är sånt här som får mig att växa. Idag var jag modig.
Comentários