Nu pustar jag ut efter en rejäl urladdning i Annedalskyrkan. Jag tror att det var en av de bättre konserter jag har genomfört, delvis för att jag vågade välja repertoar som jag tycker om men som också är en utmaning, men framförallt responsen från publiken! Det var otroligt, jag var alldeles överväldigad. Det som jag själv inte var helt nöjd med var faktiskt rösten, det var som att jag var överladdad, jag hade så mycket energi, lust och vilja att rösten istället blev spänd, fastän att jag sjöng för allt vad jag var värd hela tiden släppte det först i extra numret såklart, då hade jag fått ur mig det mesta i energi väg och kunde slappna av mer i sången. 🙂
Jag blev extra rörd då några ut publiken kom fram efteråt med tårar i ögonen och tackade mig för sången. Då kändes det bra ändå, det är ju publiken upplevelse som räknas och inte min personliga, och min tanke innan konserten var just att få med så mycket känsla och inlevelse som möjligt. Jag hade Freddie Mercury i tankarna och i öronen innan det började och jag tror att det gav mig den där extra skjutsen att släppa på ramarna.
Nu ska jag ha lite semester innan jag börjar förbereda mig inför Masterclassen i Kungälv med Helena Döse. Det ska bli så skönt att låta rösten, huvudet och kroppen få en paus från allt vad sång heter i en vecka, det har varit ett intensivt år och återhämtning är ju också en del av utvecklings processen, eller hur?? 😉
Kommentare