Hamburg here I come!

Ett kort inlägg nu på morgonen innan jag åker. Väskan är nästan packad och jag vet vart jag har passet. Lite resfeber har jag allt…!

Igår var en dag då jag kunde slappna av och jag förstår att min hals försökt ge tecken till mig eftersom jag igår kväll hade ont från axeln hela vägen upp till örat, antagligen en överansträngning och muskerna har krampat ihop. Som tur är har jag två dagar nu när jag kan ladda batterierna och upptäcka Hamburg i min egen takt innan provsjungningen på tis eftermiddag.

Nu pirrar det i magen! Here we goooooo!

#Hamburg #muskelkramp #resfeber

Stråkkvartett på begravning!

Idag sjöng jag på en begravning. Jag hade lyckan att få sjunga tillsammans med en stråkkvartett och det var härligt att musicera tillsammans. Jag fick reda på det i tisdags och jag kunde inte en av sångerna, Lacrimosa av Mozart men tack vare internet kunde jag ladda ner både noter och musik som jag hade med mig till stockholm. Det var verkligen kul att få sjunga med kvartetten och jag hoppas att det kommer fler tillfällen.

Igår var en jobbig dag eftersom jag fortfarande kände av min hals och inte kunde öva. Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra när det blir så här. Jag tror att det bästa bara är att kapitulera inför det faktum att rösten helt enkelt inte vill samarbeta, sen av vilken anledning kanske inte spelar lika stor roll. Mitt problem är att jag börjar analysera allt jag har gjort och tänkt som eventuellt kan ha lett till att jag är dålig i halsen. Jag har ju haft problem med en del slembildning och igår tror jag att jag provade alla huskurer som finns: ångning, ingefära, honung, whiskey och slemlösande brustabletter från apoteket. Det hjälpte lite grann, idag var det inte lika kletigt i halsen men fortfarande trögt att sjunga.

Jag inser att jag är lite trött, inte bara i halsen men även hjärnan och kroppen verkar vilja ta paus. Imorgon bitti har jag tyska prov och jag känner att jag inte har lagt tillräckligt mycket tid på att studera, egentligen borde jag nog göra det istället för att sitta här och skriva men jag orkar helt enkelt inte koncentrera mig på verb och ackusativ just nu.  Jag har funderat en del idag över fenomenet att jag inte är lika mån om att jag måste vara “bäst”. Jag vet att jag imorgon kommer att ha en del ångest när jag sitter i provsalen men jag försöker samtidigt tänka att det viktigaste inte är att jag får VG men blir godkänd. Detta är ganska nytt för mig, jag har alltid varit oerhört mån om att få så bra betyg som möjligt, på gymnasiet skippade jag hellre ett prov om jag inte var säker på att jag skulle få MVG. Nu funderar jag på vad som skulle hända om jag får underkänt imorgon. Hur skulle det kännas? Kommer jag att skämmas och inte vilja visa mig i klassrummet igen?

Idag var en seger på det sättet att jag i morse verkligen fokuserade på att skapa så bra förutsättningar för min sång som möjligt, jag visste hur jag skulle ladda mentalt, jag gick upp i god tid och jag värmde upp i lugn och ro. Jag lät det vara som det var och i bakhuvudet fanns det en röst som sa att det skulle gå bra när det väl var dags. Det är sånt här som får mig att växa. Idag var jag modig.

Hemma igen, nöjd och glad!

Puh, det gick ju bra! Jag var lite nervös igår kväll och jag kände av en del saker i halsen…ibland vet jag inte om det är inbillning eftersom det alltid känns lite svullet innan jag ska sjunga på något som är viktigt för mig, eller om det faktiskt var något. Det som har stört mig en del sista veckan är att jag blir väldigt slemmig i halsen, och det värsta är att det inte försvinnner, oftast brukar det försvinna efter en liten stund men nu pluppar det bara upp mer och mer och det är oerhört frustrerande och störande. Framförallt så låter det fult och förstör vackra toner! Men men, det jag är glad för är att jag i vilket fall som helst tog mig god tid att sjunga upp för att vara i så god form som möjligt till uppsjungningen, laddade mycket hela dagen igår och idag så tänkte jag bara på att jag skulle sjunga precis som vanligt och att det fick bära eller brista! För mig är det lite nytt, att acceptera att jag kanske inte skulle vara i topp form men att det duger i vilket fall. Skön känsla.

Och ja, det gick ju bra ändå! :=)

I första sången så tänkte jag bara på att leva mig in i texten och att sjunga ut. Jag blev så glad efteråt eftersom jag lyckades bättre än på länge….och så tänkte jag ” Gött nu har jag det här inspelat…” trodde jag, hade så klart glömt att trycka på REC….

Den andra sången blev Ilia och den gick väl hyfsat, slemmklumparna störde lite men jag sjöng och försökte att inte hänga upp mig vid det. 

Sen kom Pamina, en aria jag har blandade känslor till. På något sätt försökte jag att bara koppla bort rädslan, att “jaja, nu är det för sent att dra sig ur, öppna munnen och sjung, tänk inte!!!” Vissa saker blev bra, några jätte bra och några ganska dåliga…Men det bästa var att jag hela tiden jobbade för att fortsätta sjunga och ge energi, att oavsett hur tonen innan hade klingat jobba för att nästa skulle bli så optimal som möjligt. Och jag skämdes inte för det som inte gick så bra, världen gick inte under heller 😉

Jag fick fin feedback av Tobias Rinborg och Mats Liljefors, som dessutom hade fixat med lokal. Nu vet jag vad jag ska jobba på inför audition i Hamburg och jag känner mig säkrare inför uppgiften att ställa mig framför juryn.

Efter uppsjungningen var jag redigt hungrig, insåg att jag inte hade ätit sen frukost kl. 9 och då var kl. 15.30. Det är rätt märkligt hur kroppen kopplar bort hungerkänslorna när adrenalinet sätter in. Jag upplevde hungern först 30 min efter att vi var klara. Märkligt.

#glad #ilia #nöjd #pamina