top of page

Nu är den här veckans stora prövningar gjorda! Så skönt och som tur är blev jag rätt nöjd med det mesta. Framförallt gällde det att hålla huvudet kallt, att ta en sak i taget. Jag var faktiskt på en sångtävling i Köpenhamn i söndags, skrev inget om det eftersom jag tvekade in i det sista men sen bestämde jag mig för att inte vara så himla feg och helt enkelt åka och sjunga. I vilket fall så skulle det bli en bra uppvärmning för Göteborgs Operans provsjungning. Och det gick bra, det kanske inte var mitt livs framförande men helt ok och jag märkte att Giuliettas aria i alla fall satt som den skulle. I måndags var det inspelning och äntligen är jag nöjd, nu är det bara själva redigerings biten som är kvar innan jag kan börja göra mass utskick till agenter och annat folk i Europa.

Sedan på onsdagen var det provsjungningen på GO. Det var tidigt på dagen och jag sjöng upp redan vid halv tio tiden (vilket är mycket tidigt i mitt sångarliv), det var rep med pianist 11.15 och 12.15 var själva uppsjungningen. Jag försökte att hålla mig positiv med bra musik i öronen och när det väl var dags så hade jag bestämt mig för att försöka släppa loss och helt enkelt sjunga utan att tänka eller bedöma. Nervera var verkligen på helspänn och andningen ganska hög, märkte att jag skakade lätt och rösten var luftig, men det gick bra!!! Hurra!! Jag är så glad att jag känner så, att jag inte hade kunnat prestera så mycket bättre i den situationen. Nervositeten och spänningen gör sitt och jag tycker att jag accepterar att jag fortfarande har en bit kvar när det kommer till auditions, och därför känner jag mig nöjd med det som ändå kom fram. Jag fick en känsla av att min personliget kom fram, att det genom dimman av nerver, vilja och prestationsångest ändå lyste igenom en musikalitet och vilja att förmedla känsla. Hoppas jag i alla fall 😉

Efteråt var jag alldeles uppe i varv och efter en stund jätte trött så det var lite svårt att ladda om för kvällen konsert i Mullsjö. Försökte vila lite innnan jag körde iväg och det var minst sagt trögt i halsen när konserten började, men jag kom igång efter en stund och mot slutet kändes det riktigt bra. Mycket tack vare Valentina Viktorovitch som spelar så bra och lyfter mig med sitt ackompanjemang,

Igår vilade jag…och lyckades med konststycket att inte tänka på sång.

Ja, det gick bra på Börsen och alla var glada och nöjda. Klassikernas nya utformning gick hem som tur var! Just sådana här spelningar gillar jag extra mycket, där publiken är nära och kontakten omedelbar. Dessutom sjöng jag repertoar som inte alls känns svår eller jobbig, kunde då såklart fokusera mer på att själv ha kul istället för att vara duktig och prestera.

Och just det har jag funderat mycket över, varför finns det ofta en skugga av “duktighet” eller prestation i andra situationer?

Jag har en provsjungning för Göteborgs operan på onsdag och jag kommer att sjunga en aria som är ganska ny för mig, vilket känns rätt så läskigt, men som samtidigt är en utmaning. Kommer jag våga att sätta rädslan åt sidan och ge mig hän ändå? Att inte tveka utan att fullständigt lämna över mig själv till att låta kroppen och musiken sköta sitt? Endast låta de positiva tankarna som hjälper mig styra? Jaaaa….vi får väl se!! 😉 Det jag inser är ju att världen inte kommer att gå under, går det åt skogen så kommer det nya provsjungningar, men det är ändå inte helt lätt att bara kasta av sig “duktighets kappan”.

Denna vecka blir ganska intensiv, en del sånglektioner, inspelning, audition och konsert!

Andas.

Ja, idag är det dags för medaljutdelning och jag och Marco Stella ska underhålla! Jag var där förra året vid samma tillställning och det var väldigt kul, härlig stämning och en underbar lokal att sjunga i. Jag vet inte vilka det är som får pris i år men förra året så var det bl.a Jan Eliasson och förra Volvo chefen Leif Johansson…det var nog tur att jag var lyckligt omedveten om vilka det var, hade nog blivit ännu nervösare i så fall! Idag bjuder vi på några nya versioner av gamla klassiker och det ska bli spännande att se hur publiken reagerar på det hela 😉

Det har varit en bra vecka med sånglektioner, i fredags var jag på topp och mitt “tekniska” självförtroende hoppade upp ett snäpp. Har funderat en del på det här med att prestera på en sånglektion och att sedan faktiskt göra samma sak inför en publik. Det är på något sätt en process som tar tid, jag vet att jag förra året kände en frustration över att jag inte fick fram det jag kunde när jag väl stod där, och jag var orolig att jag aldrig skulle nå dit. Nu har det ju gått lite tid och en hel del funkar framför publik också, fast nu vet jag att för varje stort framsteg så behövs det någon månad eller så för att få det att sjunka in och bli en del av mina reflexer. Det är ju inte bara kroppen utan även sinnet som måste tro på att det är möjligt. Kroppen bara gör. Fredagens lektion handlade just om det, att låta fantastin styra och låta kroppen svara på de bilder som jag skapade i huvudet. Jättekul och väldigt intressant då det verkligen hörs och känns skillnad beroende på vilken bild som tagit form.

Nu är det  snart dags att börja ladda för kvällen, klänningen är framtagen men naglar, hud, hår och framförallt röst ska värmas upp!

bottom of page